Sirocko Broline
Måttligt rolig kväll igår.
Jag blev för full :/ Jag lade för mycket energi på att försöka glömma.
Min älskade Sirocko kommer inte finnas nästa vecka.
Det gör så ont. Det är helt obeskrivligt. Jag vill inte.
Tanken på att klippa av hans svans. Att klippa av hans vackra, smått
solblekta, röda man för att ha en liten bit av honom kvar hos mig.
Den tanken får mig att gråta. Tanken att behöva leda honom
in på slakteriet får en del av mig att dö inombords. Men jag tänker inte
låta någon annan göra det.
Jag har aldrig sagt att jag älskar honom.
Men det gör jag. Han är en del av mitt hjärta och det känns så
onaturligt att behöva leda honom till döden. Utan att han vet om det.
Men tanken på att han kanske känner på sig vart han är på väg.
Att han är rädd, gör att jag börjar gråta.
Min svarta diamant. 
